Det finns stunder då vi känner oss trötta och tunga, inte bara i kroppen, utan i själva själen. Som om något klibbat sig fast i våra energier, gamla sorger, andras förväntningar eller fragment av rädslor som vi aldrig bett om. Då är det dags, inte för flykt, utan för återkomst, till dig, till din själ och till ditt rena ljus.
Att rena själen handlar inte om att bli perfekt eller sudda bort det som varit. Det handlar om att släppa taget om det som inte längre bär. Om att stilla sig tillräckligt länge för att höra den där inre rösten, den som alltid viskat: “Du är redan hel, du har bara glömt det en stund.”
Reningens väg kan se olika ut för oss alla
För mig börjar det ofta med att jag går barfota i gryningen och känner jorden under mina fotsulor, låter andetagen sakta hitta sin egen rytm. Jag tänder gärna salvia eller en bunt renande örter från mormors gamla samling, kanske röllika, lavendel eller en nypa enbär. Låter röken smeka huden och viska till själen: “Du är fri att släppa taget nu.”
Vatten är en annan kraftfull väg. Ett renande bad, där jag lägger i några stenar och örter och viskar tyst: “Tvätta bort det jag inte längre behöver bära.” Ibland skriver jag det på en lapp och låter den lösas upp i vattnet. Elementet vet vad det gör. Elden också, jag har brännt gamla rädslor på små lappar och låtit lågan äta dem medan jag viskat ord jag bara förstått med hjärtat.
Men det vackraste är kanske när man känner hur själen börjar le, som om den minns något. En frihet, en lätthet. En ton som legat tyst, men som ljuder igen. En påminnelse: “Jag är inte min smärta. Jag är inte andras tankar om mig. Jag är ljus, växande och förändring.
Ett enkelt själrenande ritualtips:
Prova detta en kväll när du känner att något behöver släppas:
- Sätt dig i tystnad med ett levande ljus.
- Skriv ned det du vill släppa taget om, ord, känslor och beteenden.
- Andas djupt tre gånger.
- Håll lappen mot ditt hjärta och säg: “Tack för vad du velat lära mig, jag släpper dig nu med kärlek.”
- Bränn lappen och låt askan bli till jord igen.
- Avsluta med att lägga handen på ditt hjärta och säg: “Jag är åter hemma i mig själv.
Det är inte stort men det är heligt.
