I den sumeriska astrologin var Enlils väg en av de tre stora himmelsvägarna, tillsammans med Anus och Eas vägar. Enlil var en av de högsta gudarna i den sumeriska mytologin, en stormens och luftens gud, den som bar gudarnas vilja till jorden och styrde över vindarna, skördarna och människornas öde. Hans väg på himlen var knuten till stjärnorna och planeterna, som rörde sig över mitten av himlavalvet, mellan den högsta gudomliga sfären Anus väg och den jordnära sfären Eas väg.
I astrologisk mening ansågs Enlils väg styra över ordning, balans och rättvisa. De stjärntecken och konstellationer som rörde sig längst hans väg kopplades ofta till härskare, lagar och de kosmiska krafterna som styr samhällets utveckling. Att födas under en tid när viktiga himlakroppar befann sig längs Enlils väg kunde betyda att man hade en särskild uppgift i livet, att skapa stabilitet, föra fram kunskap eller skydda det som var rättvist.
Min mormor talade ibland om vinden som en budbärare. Hon sa att om vinden viskade till dig en dag, skulle du lyssna, för den bar på något från en värld bortom det synliga. Hon visste inget om den sumeriska traditionen, men hon talade om Enlils kraft på sitt eget sätt, genom naturens rörelser, genom stormarna som förde med sig förändring och genom de stilla brisarna som varsamt påminner oss om att livet alltid är i rörelse.
Enlils väg på himlen påminde sumererna om att vi alla är en del av en större ordning. Vissa av oss är kallade att förändra världen, andra att bevara och skydda den. Men vinden rör oss alla och precis som i mormors viskningar kan vi välja att lyssna, eller låta den blåsa förbi.
