En natt då slöjorna mellan världarna blir tunna och våra hjärtan får viska med naturens språk. Midsommarafton bär en uråldrig magi i sin famn, en kraft som både förför och väcker, helar och visar vägen. Den här natten är inte som andra, den är mjuk och vild på samma gång och precis som naturen blommar i sin fulla prakt, gör också vår själ det, om vi bara lyssnar.
Blommor under kudden och drömmar från själen
Vi har alla hört om att plocka sju sorters blommor och lägga dem under kudden, i hopp om att drömma om vår framtida kärlek. Men det är mer än bara en lekfull tradition, det är en ritual. Varje blomma bär på sitt eget budskap och sin egen energi. När du smyger barfota genom gräset för att plocka dem, så går du i förbindelse med något mycket äldre än tid. Du rör vid naturens minne och din själ vet det.
Eldar, dans och förbindelser
Midsommarnattens dans är mer än fest, den är en cirkel där våra kroppar, våra hjärtan och våra rötter rör sig i samma rytm som jorden. När vi dansar kring midsommarstången, dansar vi inte bara för glädje, vi dansar för att minnas vilka vi är, för att väcka de sovande delarna av oss själva och elden, den renar och den vakar. Den bjuder in våra förmödrar och förfäder att sätta sig intill oss i tystnad och viska: “Minns vad du kom hit för.”
När slöjorna blir tunna
Natten till midsommardagen är en tid då slöjan mellan världarna blir tunn. Det sägs att älvorna dansar då, att naturväsen visar sig för dem som kan se med hjärtat. I denna stilla förtrollning är det lättare att höra våra guider, att få svar i vinden, att förstå de tacken som annars går oss förbi. Sätt dig tyst med fötterna mot jorden, håll en blomma i handen och fråga: “Vad behöver min själ just nu?” Du kanske inte hör svaren genast, men det kommer, kanske i en dröm, en känsla eller i fåglarnas sång morgonen därpå.
