Den mediala gåvan är inte något man får en gång och sedan är klar med, den är en levande process, en rörelse, ett inre språk som förändras i takt med att du gör det. Det är därför den aldrig blir färdig och det är just det som gör den så vacker.
I början känns gåvan ofta som små glimtar, en föraning som dyker upp utan att du bett om den, men ju mer du lyssnar, desto tydligare blir allt. Det är som att intuitionen lär sig att du faktiskt hör den och därför vågar tala högre.
Den mediala utvecklingen är ingen rak väg, den går i cirklar, vågor, pauser och genombrott. Ibland känns allt glasklart, ibland känns allt tyst, men tystnaden är också en del av gåvan. Den lär dig att vila och att förstå att medialitet inte är prestation, utan närvaro.
Det finns ingen slutstation, ingen nivå när du kan allt, ingen punkt där du är färdig. Det är en gåva som växer med varje erfarenhet, varje människa du möter, varje energi du känner av och varje gång du vågar lita på det du vet utan att veta varför.
Den mediala gåvan är inte ett mål, det är ett sätt att leva, ett sätt att se världen lite djupare, lite mjukare och lite mer sant. Den mediala gåvan äger man inte, den är för stor för att inte få vara fri.