Min väg framåt

Det finns stunder då själen stannar upp och frågar mig: Vad är du redo att lämna bakom dig nu? Och varje gång känns det som om något i mig redan vet svaret innan orden kommer. Det handlar inte om att kasta bort delar av mig själv, utan om att släppa det som inte längre bär min energi, min riktning, min sanning.

Jag har redan lämnat mycket bakom mig. Gamla roller som gjorde mig mindre än jag är, tystnader som inte längre skyddar mig och mönster som en gång höll mig uppe men som nu bara håller mig tillbaka. Jag har släppt sådant som drog mig isär, sådant som fick mig att tvivla på min egen kraft och i det släppandet har jag blivit mer mig själv, mer hel, mer sann.

Att lämna bakom sig är inte att förlora, det är att skapa plats, plats för lättare andetag, klarare intuition och mjukare steg. Plats för det som faktiskt vill växa i mig nu och när jag släpper det som inte längre hör till min väg, känner jag hur jag vävs in i något större, livets väv som alltid leder mig hemåt.

Related Post