Vittra är ett mytiskt folk inom den nordiska fäbodkulturens folktro. De antogs ta över de oanvända fäbodarna under vintern för att låta sina egna kreatur bo där. Ordet vittra är spritt i norra Sverige, ner till Dalarna, längre söderut kallas de vättar eller på Gotland – “di sma under jordi”.
De hör till dem som inom folktron kallades “de osynliga”, en nordisk variant de underjordiska. Vittra beskrivs alltså som ett mytiskt folk som lever familjevis på jordbruk och boskapsskötsel, parallelt med vår vanliga värld.
I vissa berättelser har fäbodjäntor genom list fått behålla någon av vittras kor genom att kasta ett järnföremål över kon. Då vittras djur var magiska, och gav större avkastning än vanliga kor var dessa åtråvärda. Vittra kunde även utge sig för att vara människor och förföra både kvinnor och män, som skogsrå eller huldra. I andra möten med vittra var de inte lika vänliga – om man irriterade en vittra kunde man räkna med problem – boskapen slutade mjölka och var oförklarligt stressade, saker försvann från gården, man gick vilse i välbekanta trakter eller oförklarlig sjukdom kom över gårdsfolket. I värsta fall bergatog de barnen i gården. Därför lade man ofta ett järnföremål i barnens sängar, då vittror skydde järn.
Möter du en misstänkt vittra är det viktigt att titta på klädernas färg: vitt signalerar att de är på ett bra humör. Rött signalerar att det är en arg eller ledsen vittra. De ser ut som människor mest, förutom att kvinnorna är övernaturligt vackra, men vittran kan i ett pressat läge förvandla sig till ett mindre djur och fly iväg.
Ur folktrons vrår,
Elisa