Nu har vintern gjort sitt intåg, kanske inte för att stanna riktigt ännu, men den är här just nu, redan i november. Morgnarna är lite mörkare, luften känns kallare och naturen går in i sin vila. För många är det en tid då tempot saktar ner och för mig är det också en påminnelse om att lyssna lite extra inåt.
När vintern kommer förändras även min mediala vardag. Jag tänder fler ljus, skapar mer stillhet omkring mig och ger mig själv tid att stanna upp mellan vägledningar och sittningar. Det finns något särskilt med vintermörkret, när världen utanför blir tystare känns det ofta lättare att höra den inre rösten.
Jag ser vintern som en tid för reflektion, återhämtning och fördjupning. Precis som naturen samlar kraft under markytan, behöver vi människor göra detsamma. Alla svar behöver inte komma direkt, ibland får de mogna fram i lugn och ro.
Under den här årstiden lägger jag extra fokus på meditation, andlig utveckling och att ta hand om min egen energi. Det hjälper mig att vara närvarande för både mig själv och de människor som söker sig till mig för vägledning.
Vintern påminner mig om att det finns en styrka i stillheten, att inte alltid behöva jaga framåt, utan att ibland bara vara. För ofta är det just där, i tystnaden mellan tankarna, som de viktigaste insikterna hittar fram.