Hej,
Idag tänkte jag skriva lite om gårdstomten, inspirerad av filmen ”Tomten” som sändes på jul efter dikten av Viktor Rydberg – ni vet, den som börjar: ”Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.”
Vem är då gårdstomten?
Inom vår folktro är gårdstomten den egna gårdens skyddsväsen. Tomten kan ha flera olika namn, t.ex. hustomte, tomtevätte och nisse. Han sägs ogärna visa sig för människor, men oftast beskrivs han som en äldre man med vitt skägg som är mindre än människor och bär grå kläder och luva.
Gårdstomten hade övernaturliga krafter, han kunde göra sig osynlig eller skapa illusioner, och han såg efter gården, särskilt djuren. Det var viktigt att hålla sig väl med tomten, för han kunde lätt bli förargad och kunde hämnas på gårdens ägare. För att behaga tomten och för att tacka honom för hans arbete på gården skulle man ställa ut en skål med risgrynsgröt, varför denna gröt numera kallas tomtegröt.
På vissa platser ansågs tomten bo under gårdens vårdträd, det träd som planterats för att det skulle gå släkten väl, och man hällde ut öl över rötterna på julafton som offer för att få tur det kommande året. Att dela ut presenter var otänkbart för gårdstomten. Han sysslade med andra viktigare saker, som att påminna om eller utföra sysslor som glömts bort. Så länge han fick sin gröt med smör så höll han gården väl skött.
Så ni glömde väl inte bort gröten ifall ni bor på landet, och inte heller ölen vid gårdens största träd? I stan får man anpassa sig lite och kanske man kan komma ihåg till nästa jul att bjuda en medmänniska på lite hembakat i juletid istället för att ställa gröt på balkongen?
Önskar er en fridfull dag,
Elisa